Mellangrödor i växtföljden - för kolinlagring och effektivt kväveutnyttjande

Abstract

Rapporten beskriver mellangrödors funktion för kolinlagring i jordbruksmark i 
relation till andra funktioner och miljörisker. Den består av en kunskapsgenomgång, en inventering av data från fältförsök samt en sammanfattning av odlares erfarenheter vid en workshop. Vår definition av mellangröda är: En gröda som har sin huvudsakliga tillväxt mellan två huvudgrödor, och där syftet med att 
odla mellangrödan kan variera.

Mellangrödan ger kolinlagring, särskilt rötterna
Kolinlagringen av en mellangröda har uppskattats till ca 320 kg kol i medeltal per 
ha och år, men variationen är stor. Vi sammanställde resultat från fältförsök med 
mellangrödor under 30 år. För insådda gräsfånggrödor skiljer sig 
biomassaproduktionen i medeltal inte så mycket åt mellan olika regioner, medan 
variationen är större för eftersådda mellangrödor. Det saknas kunskap för att kunna 
ge konkreta råd om hur artval och jordbearbetningsstrategier m.m. för mellangröda 
kan användas för att optimera stabiliseringsprocesserna för kol i marken. 
Mellangrödans rötter bidrar med ca 2,5 gånger större inlagring än den ovanjordiska 
grönmassan. Mätningar vi funnit visar en stor variation i viktförhållandet mellan 
skott och rot, som beror på arters variation, men också på osäkerheter i provtagning 
och metoder.

Utmaningar för odlarna
Både försök och odlares erfarenheter vittnar om utmaningar med sådd av 
mellangrödor efter skörd, särskilt på jordar med hög lerhalt. Det handlar om att 
hinna så direkt efter huvudgrödans skörd för att lyckas med etableringen och för att 
utnyttja hösten för tillväxt. Att ge sådd av mellangrödan lika hög prioritet som en 
huvudgröda var ett råd som erfarna odlare poängterade vid en workshop. Det finns 
olika tankesätt och strategier kring val av arter, beroende på syftet med 
mellangrödan. Genom artblandningar kan man också kombinera funktioner. Det 
finns inga tydliga råd för arter som särskilt främjar kolinlagring utan det viktigaste 
är stor tillväxt, hög kol-kväve-kvot (C/N-kvot), stor rotbiomassa samt 
baljväxtinslag. 

Hushållning med kvävet 
En nordisk sammanställning visade att mellangrödor i medeltal minskade 
kväveläckaget med drygt 40 %. Tidpunkt för nedbrukning eller kemisk avdödning 
är metoder för att styra återmineraliseringen och kväveverkan i nästa gröda. För 
frostkänsliga mellangrödor med låg C/N-kvot finns en risk att kvävet frigörs så 
snabbt att det hinner utlakas innan våren. Under sådana förhållanden ökar också 
risken för lustgasemissioner. Mer kunskap behövs om hur kväveomsättning 
påverkas och hur lustgasemissioner kan minimeras, för att kunna anpassa 
mellangrödesystemen efter olika odlingskrav och klimatets förändring.

Published in

Ekohydrologi
2023, number: 179
Publisher: Institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

• Aronsson, Helena

  • Department of Soil and Environment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Ernfors, Maria

  • Department of Biosystems and Technology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Kätterer, Thomas

  • Department of Ecology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Bolinder, Martin

  • Department of Ecology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Svensson, Sven-Erik

  • Department of Biosystems and Technology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Hansson, David

  • Department of Biosystems and Technology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Prade, Thomas

  • Department of Biosystems and Technology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Bergkvist, Göran

  • Department of Crop Production Ecology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

Global goals (SDG)

SDG12 Responsible consumption and production
SDG13 Climate action

UKÄ Subject classification

Agricultural Science

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/122050