Vinterutfodring av renar - effekter på renarnas beteende, renskötseln och miljön : rapport från en NKJ-workshop i Arvidsjaur 8–9 juni 2022

Sammanfattning

Renskötseln är baserad på tillgång till naturlig betesmark, men klimatförändringar, annan markanvändning och fö-rekomst av rovdjur har ökat behovet av att utfodra renarna vintertid. Renskötare måste ta hänsyn till olika faktorer innan de bestämmer sig för att utfodra renar och balansera positiva och negativa effekter. I Finland är det vanligt med vinterutfodring av renarna, som en följd av begränsade betesresurser, medan det i Sverige och Norge främst sker under vintrar med svåra snöförhållanden för att förhindra svält och säkerställa djurens välbefinnande. I ett nordiskt nätverks-projekt organiserades en serie workshops i respektive land och en avslutande workshop i Arvidsjaur 8–9 juni 2022, där renskötare, forskare och förvaltare samlades för att diskutera effekter av utfodring på renarnas beteende och renskötseln och på miljön.Tillgången på bete i renskötselområdet beror i hög grad på naturliga förhållanden (klimat, vegetationstyper och to-pografi), annan markanvändning och antalet renar. I diskussionerna under workshoparna framkom det tydligt att orsa-ken till utfodring varierar mellan regioner och länder, och att utfodring blir allt vanligare för att hjälpa renar att överleva vinterperioder när tillgången på bete är begränsad på grund av svåra snöförhållanden, annan markanvändning och/eller förekomst av rovdjur. Utfodringen sker antingen genom att utfodra djuren i hägn eller direkt ute på betesmarken, vilket kan ske på flera olika sätt. De tre länderna skiljer sig delvis åt i den dominerande praxis som används.Under mötena diskuterades flera frågor i relation till hur utfodring påverkar renarnas beteende och därmed rensköt-seln. Exempelvis anpassar sig renar som tidigare utfodrats lättare till foder om de blir utfodrade igen. Det underlättar snabb tillvänjning vid uppstart av utfodring och möjlighet för renskötaren att snabbt ta beslut om att utfodra om vin-terbetesförhållandena försämras. Emellertid kan snabb uppstart av utfodring leda till aggressivt beteende hos vissa renar och vajor kan prioritera foder istället för att ta hand om kalven. Renskötarna berättade också om att renar som tidigare utfodrats förändrar sitt rörelsemönster och beteende, vilket försvårar drivning och skötsel av renarna. De kan till exem-pel röra sig mot områden där man tidigare utfodrat när de är på naturbete och de verkar röra sig mer och stannar inte för att beta även om ofodrade renar betar. Snöskotrar, som vanligtvis används vid utfodring, kan skapa associationer till mat hos renarna, vilket gör det svårt för renskötaren att driva renarna med snöskoter, istället för att springa ifrån skotern kan de röra sig mot skotern. De långsiktiga effekterna av utfodring på naturligt betesbeteende varierar. Flera renskötare var oroliga för att renarnas förmåga att hitta mat under snön minskade efter att de blivit utfodrade, och att det påverkar deras överlevnad och även risken att bli tagna av rovdjur för att de inte är lika uppmärksamma på omgivningen. På kort sikt var erfarenheten att även fodertyp påverkar renarnas beteende, med mindre aktivitet bland renarna om de bara får kraftfoder jämfört med ensilage.I diskussionen om hur utfodring påverkar miljön menade renskötarna att utfodring av renar i samma område under längre perioder påverkar växtligheten negativt, särskilt i områden med känslig vegetation och marktyper som exempelvis torra fjällhedar och skogar med torra lavhedar. Tramp, intensivt bete och gödsling förändrar vegetationens sammansätt-ning och sliter ner den, och kan leda till att det blir bar jord. Att ge specifika rekommendationer för vinterutfodrings-metoder är svårt eftersom förhållandena varierar mellan olika samebyar och renbetesdistrikt. Renskötarna har dock observerat mindre påverkan på vegetationen när foder har fördelats på torvmarker och gräshedar, jämfört med lavhedar. Utfodring på torvmarker kan dock främja tillväxt och spridning av främmande arter från frön i hö eller ensilage. Många renskötare framhåller vikten av fortsatt betesväxling, med övergång från čiegarčiegar (nordsamiska för ett område där renarna grävt efter lav och trampat ner snön) till oppos, (nordsamiska för områden med orörd snö) och att man efterliknar na-turliga betesmönster trots att man utfodrar. Detta för att minimera markslitaget.Sammanfattningsvis, om vinterutfodring av renar behövs, är det bästa för renarnas framtida betesbeteende och en hållbar renskötseln att utfodra renarna på betesmarken. Detta gör det också lättare att undvika smittspridning av sjukdomar mellan renarna. Men i förhållande till betesmarken och miljön är det bättre att utfodra renarna i hägn för att undvika förändringar i vegetationen och markslitage. Därmed blir det svårt att både undvika negativa effekter på renarnas beteende och den praktiska renskötseln samtidigt som man tar hänsyn till påverkan på betesmarken, och ren-skötaren får ofta göra en avvägning mellan de två.

Publicerad i

Rangifer. Report
2024, nummer: 18
Utgivare: Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU författare

• Skarin, Anna

  • Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, Sveriges lantbruksuniversitet
    

• Rautiainen, Heidi

  • Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, Sveriges lantbruksuniversitet
    

• Åhman, Birgitta

  • Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, Sveriges lantbruksuniversitet
    

UKÄ forskningsämne

Husdjursvetenskap

Publikationens identifierare

• DOI: https://doi.org/10.7557/2.44.2.7559

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/131819