Jord till bord-strategin : målkonflikt mellan ekologisk produktion och växtbioteknik

Sammanfattning

EU:s jord till bord-strategi ska värna om livsmedelssäkerheten samtidigt som livsmedelsproduktionens miljö- och klimatavtryck ska minska. Målsättningen att ha 25 procent ekologisk produktion till 2030 kommer att innebära förändringar i sektorn, men Sverige ligger i framkant. Det finns dock motsättningar mellan målet att öka eko-jordbruket och viljan att utnyttja nya biotekniker för att minska beroendet av växtskyddsmedel. Några förslag på hur detta ska hanteras diskuteras i rapporten.

EU:s jord till bord-strategi är en del av den europeiska gröna given som syftar till att göra Europa till den första klimatneutrala världsdelen till år 2050. Med fokus på livsmedelssystemet, ska denna strategi värna om livsmedelssäkerheten samtidigt som livsmedelsproduktionens miljöoch klimatavtryck ska minska. När det gäller primärproduktionen så förekommer dock inkompatibilitet mellan några av åtgärderna.

Jord till bord-strategin anger att minst 25 procent av EU:s jordbruksmark ska vara ekologiskt certifierad till år 2030. Samtidigt så pekar strategin på vikten av nya innovativa tekniker (det vill säga biotekniska, molekylära verktyg) för att minska beroendet av växtskyddsmedel och för att säkerställa en variation av utsäde. Problemet med dessa två åtgärder är att den ekologiska produktionen inte tillåter att biotekniska, eller molekylära, verktyg används i förädlingen av ekologiskt certifierat sortmaterial. Det är därför viktigt att utreda i vilken utsträckning dessa båda åtgärder är möjliga utan att råka i konflikt med, och negativt påverka, varandra.

Sverige har länge legat i framkant framför allt vad gäller den ekologiska produktionen, med en areal som nu överstiger 20 procent. Det bör därför inte vara svårt att uppnå jord till bord-strategins målsättning om 25 procent till år 2030 nationellt. Omställningen för hela EU, med drygt 7 procent ekologiskt certifierad areal, kommer däremot bli betydligt svårare och förmodligen innebära stora förändringar för hela sektorn, möjligen även lagstiftningsmässigt.

Den juridiska statusen för produkter av nya genomiska tekniker är ännu inte helt utredd i EU, det vill säga om de kommer räknas som GMO eller inte. I lagstiftningen är GMO förbjudna i den ekologiska produktionen. Ett problem för den ekologiska sektorn är dock att det interna ställningstagandet inom sektorn går bortom EU:s GMO-definition och fokuserar på ”cellens integritet”. Det kan alltså uppstå en situation där grödor som är tillåtna i det konventionella jordbruket inte är tillåtet enligt den ekologiska sektorns eget ramverk. Att förändra detta ramverk kan komma att påverka förtroendet för den ekologiska sektorn gentemot konsumenten.

En parallell satsning på ekologisk produktion samt på nya innovationer i växtförädlingen kan få två konsekvenser. För det första kommer kostnaderna för samexistens mellan dessa båda system öka avsevärt. För det andra kan den ekologiska sektorn få stora problem genom att vissa produkter av nya biotekniker inte går att spåra och särskilja, vilket gör att samexistensen blir mycket svår, om inte omöjlig, att upprätthålla.

Det finns åtminstone två scenarier att laborera med för att motverka denna målkonflikt i EU:s jord till bord-strategi. Det konservativa scenariot innebär att reglerna och strategin för samexistens, både med konventionella och GM-grödor, förtydligas och förstärks. Detta kommer dock bli mycket kostsamt, och löser inte problemet med spårbarhet. Det progressiva scenariot innebär att den ekologiska sektorns ramverk revideras för att specificera vilken typ av innovationer i växtförädlingen som är tillåtna. I praktiken innebär detta att sektorn måste överge principen om ”cellens integritet”. Detta kan dock innebära en förtroendekris för sektorn.

Jord till bord-strategin anger att EU-kommissionen kommer att förbereda lagändringsförslag innan slutet av 2023, för att påskynda transitionen mot ett hållbart livsmedelssystem. I den kontexten är det viktigt att utreda potentiella målkonflikter inom jord till bord-strategin, deras konsekvenser och potentiella lösningar. För att möjliggöra båda koncept så är det dock troligt att den ekologiska produktionen inte kommer se exakt likadan ut år 2030 som den gör idag.

Publicerad i

SLU Future Food Reports
2021, nummer: 16:2
Utgivare: SLU Future Food, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU författare

• Eriksson, Dennis

  • Institutionen för växtförädling, Sveriges lantbruksuniversitet
    

Associerade SLU-program

SLU Future Food

UKÄ forskningsämne

Växtbioteknologi
Jordbruksekonomi och landsbygdsutveckling

Publikationens identifierare

• ISBN: 978-91-576-9878-0
• eISBN: 978-91-576-9877-3

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/132483