Institutionella förutsättningar för etablerandet av mobilitetshubbar : från paketering till färdigt paket?

Sammanfattning

Den här rapporten redovisar resultat från forskning rörande de institutionella förutsättningarna för etableringen av mobilitetshubbar. En mobilitetshubb är en plats där olika delade färdmedel och tjänster paketeras på ett sätt som underlättar hållbart resande. Vår underrubrik syftar på den inte alltid enkla resan från att initiera den här paketeringen till lanseringen av ett färdigt paket.

Vi har följt framväxten av mobilitetshubbar i Sverige, Tyskland och Österrike. I rapporten skiljer vi mellan fyra olika typer av hubbar; bostadsnära hubbar som är en integrerad del av en fastighet och hubbar på områdesnivå som istället tillgängliggör delad mobilitet (ofta i mobilitetshus) för boende, besökare och anställda i nya områden. Därutöver beskriver vi hubbar i kollektivtrafiknära läge som ofta syftar till att koppla ihop resor och möjliggöra ett hela resan-perspektiv, och slutligen hubbar som fungerar som uppställningsplatser för delade fordon på offentliga platser och stadsrum.

Syftet med rapporten är att identifiera och undersöka vilka institutionella hinder och möjliggörare som påverkar etableringen av olika hubbar. Vi har identifierat fyra faktorer: (i) regelverk, (ii) huvudmannaskap, (iii) organisering (inkl. samverkan och projektformen) samt (iv) användarperspektiv. De varierande förutsättningarna, i kombination med hubbarnas heterogena karaktär, innebär att det inte finns någon onesize fits all lösning för etableringen av hubbar. Samtidigt pekar studien på vissa gemensamma drag: Mobilitetshubbar integrerar till sin natur såväl olika tjänster som kompetenser från olika förvaltningar och de kräver således samverkan mellan olika både offentliga och privata aktörer. Förutom de utmaningar som uppstår när aktörer arbetar i olika takt och med olika mandat, försvåras samverkan av frågor kring ansvar och riskfördelning. Andra utmaningar rör regelverk som inte är anpassade för nya mobilitetstjänster - och här finns också skillnader mellan också typer av hubbar. Samtidigt finns exempel på hur offentliga aktörer arbetar för att övervinna dessa hinder. De använder olika styrmedel, såsom flexibla parkeringsnormer och avtal, för att skapa handlingsutrymme och etablera samarbetsformer. Erfarenhetsutbyte och lärande mellan offentliga aktörer är också en central del av processen och idag växer en betydande kompetens fram inom området, möjliggjord inte minst av de lokala planerare som prövar sig fram och testar nya lösningar. En av de största utmaningarna framöver är att undvika fragmentering av initiativen och istället sträva efter en sammanhållen vision som kopplar samman olika typer av mobilitetshubbar och gör dem lättanvända för medborgarna. Detta är nära kopplat till behovet av att förstå användarnas behov och önskemål, vilket vi fortfarande vet för lite om.

Publicerad i

K2 working papers
2024, nummer: 2024:8
Utgivare: K2, Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik

SLU författare

• Berglund-Snodgrass, Lina

  • Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, Sveriges lantbruksuniversitet
    

• Ringvall Sundkvist, Sara

  • Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, Sveriges lantbruksuniversitet
    

UKÄ forskningsämne

Studier av offentlig förvaltning

Publikationens identifierare

• ISBN: 978-91-89407-46-6

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/133153