Våtmarkers hydrologiska ekosystemtjänster och multifunktion

Sammanfattning

Målet med detta projekt var att förbättra möjligheterna för anläggning och design av multifunktionella våtmarker i det svenska jordbrukslandskapet. I projektet har vi genom kommunikation med olika intressenter som arbetar med våtmarker, mätningar och fältundersökningar, modellering, policyanalys och samarbete över projektgränserna arbetat för att skapa underlag för multifunktionella våtmarker. Dialog med åtgärdssamordnare, myndighetsutövare och andra berörda har kommunicerats genom workshops där den senaste forskningen presenterades i tillämpat format. Vidare har en film producerats som handlar om de positiva fördelarna som finns med våtmarker, innefattande både deras skönhet men även andra ekosystemtjänster. Projektet har bidragit till betydelsefulla resultat inom forskningsområdet genom såväl granskade artiklar och examensarbeten.

Fältmätningar utfördes vid våtmarker i Mälardalen och Halland. Dessa mätningar inkluderade näringsämnen i vatten och sediment, växthusgaser, kolinlagring, vattennivå och nya mätningar av mikrobiell biodiversitet. Modellering användes för att förstå leveransen av ekosystemtjänster från våtmarker relaterade till näringsretention och buffring av högflöden. En tvärvetenskaplig policyanalys identifierade utmaningar relaterade till markägande, finansieringsprogram och rollen för våtmarksrådgivare. Många av resultaten från detta projekt som rör multifunktionalitet uppkom genom samarbete med andra projekt i forskningssatsningen om “Våtmarkers ekosystemtjänster” från Naturvårdsverket.

Bakgrunden till vårt projekt är att de flesta av våtmarkerna i det svenska jordbrukslandskapet dränerats under 1800- och 1900-talet för att göra marken tillgänglig för livsmedelsproduktion. Idag har vi en ökad medvetenhet om konsekvenserna av detta, vilket medför allt fler krav på åtgärder för att anpassa landskapet till klimatförändringar, förbättra vattenkvaliteten och främja biologisk mångfald. Anlagda våtmarker kan uppfylla alla dessa nyttor och det svenska samhället investerar betydande resurser för att skapa fler våtmarker i jordbrukslandskapet. Dessa stöd fokuserar på olika nyttor med våtmarker, det är dock en stor variation i budget och vilka som får söka stöden (enskilda markägare eller kommun/vattenråd m.fl.), och därmed vilket finansieringssystem som används mest. För att öka utnyttjandet av alla stöden och för att få rätt våtmark på rätt plats, behövs öronmärkta budgetar, förtroende och samarbete mellan markägare och myndigheter. Det blir även allt viktigare (både utifrån markägar- och samhällsperspektiv) att skapa våtmarker som behåller vatten i landskapet under perioder av torka och skyddar mot översvämning.

I början av vårt projekt förväntades individuella våtmarker kunna utformas och förvaltas för att leverera flera ekosystemtjänster relaterade till exempelvis näringsretention, främjande av biodiversitet och buffring av högflöden. Detta kan stämma in på vissa aspekter där våtmarker kan utformas för att främja multifunktionalitet, exempelvis genom att utforma strandnära zoner för ökad biodiversitet i våtmarker vars huvudsyfte är näringsretention. Även buffring av högflöden kan kombineras med näringsrening genom en förbättrad design.

Under projektets gång blev dock två saker tydliga. För det första bör den lämpliga skalan för utvärdering av multifunktionalitet vara både den individuella våtmarken och “våtmarkslandskapet”. För det andra måste avvägningar mellan positiva och negativa aspekter också inkluderas i begreppet multifunktionalitet.

Ett våtmarkslandskap liknar en stjärnbild. På samma sätt som en stjärnbild beror på stjärnornas plats och ljusstyrka inom den, kan ett våtmarkslandskap definieras av platsen och egenskaperna hos dess våtmarker. Placeringen i våtmarkslandskapet är en viktig indikator för våtmarkens funktionalitet. För att en våtmark ska rena näringsämnen effektivt måste den ha en tillräckligt hög näringsbelastning och varken för lite eller för mycket inkommande vatten. På liknande sätt beror en individuell våtmarks förmåga att buffra översvämningar och torka på placeringen i våtmarkslandskapet, med vissa våtmarker som har god potential att behålla vatten vid torka, medan andra erbjuder möjlighet att mildra lokala översvämningar.

Avvägningar, eller fördelar inom ett område som är förknippade med nackdelar inom ett annat område, måste också beaktas. Våtmarker med hög näringsbelastning har hög potential för näringsrening, men innebär risk för betydande avgång av växthusgaser (särskilt metan). Våtmarker som effektivt behåller kol i sina sediment kan behöva mer frekvent underhåll än de som inte ackumulerar lika mycket sediment över tid. Våtmarker som anläggs på näringrik jord för biologisk mångfald genom dämning riskerar att bli fosforkällor, därför behövs en fosforriskbedömning göras vid projekteringen.

En tredje slutsats från vårt projekt var betydelsen av de individer som arbetar med frågan och deras tillgång till relevant information. Implementeringen av våtmarker i Sverige är en frivillig aktivitet från markägarperspektiv och många personer är involverade i processen, inklusive myndighetsutövare, våtmarksrådgivare, åtgärdssamordnare, medlemmar i olika organisationer (t.ex. vattenvårdsförbund, intresseorganisationer) och markägarna själva. Alla dessa grupper har uttryckt ett behov av praktiska råd om placering, utformning, tillgängliga verktyg och eventuella avvägningar för olika våtmarkstyper samt kontinuerlig dialog med forskare och sakkunniga.

Slutligen identifierade projektet områden där kunskapen är bristfällig. Faktorerna som styr växthusgasutsläpp från våtmarker kräver vidare studier. Resultat från vårt projekt visade att att det finns stora skillnader i mikrobiella samhällen mellan våtmarker. Dessa skillnader påverkar variationen i exempelvis metanproduktion och –konsumtion. Skillnaderna i mikrobiella samhällen belyser också det faktum att biodiversitet också handlar om mikroorganismer, inte bara synlig flora och fauna. Vidare behövs finansieringen för våtmarksanläggning harmoniseras på nationell nivå. Kunskapen är i dagsläget även bristfällig kring våtmarkers långsiktiga effekt, skötselbehov, synergier eller möjliga avvägningar mellan funktioner och risker. Det finns ett stort behov av långsiktiga mätningar för att följa upp anlagda våtmarkers faktiska effekt, samt att säkerställa måluppfyllelse vid anläggning av nya.

Publicerad i

Rapport / Naturvårdsverket
2024, nummer: 7146
Utgivare: Naturvårdsverket

SLU författare

• Geranmayeh, Pia

  • Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet
    

• Lannergård, Emma

  • Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet
    

• Futter, Martyn

  • Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet
    

UKÄ forskningsämne

Oceanografi, hydrologi, vattenresurser

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/140447