Alanärä, Anders
- Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet
Sammanfattning
Återfångster av Carlin-märkt tvåårig odlad laxsmolt (Salmo salar) under perioden 1960–1984 visar på ett tydligt samband mellan kroppslängd och havsöverlevnad. Överlevnaden ökar gradvis från 13 cm till ca 20 cm där den planar ut. Ett liknande överlevnadsmönster kan ses för PIT-tag märkt tvåårig laxsmolt från Umeälven utplanterade under åren 2011–2019. Ettårig smolt har en storlek av 13–16 cm och uppvisar generellt mycket låg havsöverlevnad. Det finns således starka evidens för att odlad laxsmolt bör vara ca 20 cm lång eller större vid utsättning för att havsöverlevnad ska optimeras. Syftet med denna kunskapssammanställning är att utreda den odlade post-smoltens tillväxt och överlevnad under det första halvåret i havet, samt hur den är kopplad till födosituation och predationsrisk. Sambandet mellan smoltens kroppsstorlek vid utsättning och havsöverlevnad är i särskilt fokus. Födosituationen i havet under juni och juli är svår för post-smolt och medeltillväxten för populationen är mycket låg under perioden. En teoretisk simulering visar att det tar ca två månader för post-smolt att förbruka sina energireserver vid svält i sådan utsträckning att de riskerar att dö. Post-smoltens förmåga att klara en svältsituation är storleksberoende, där små individer är mer utsatta på grund av mindre energireserver och högre relativ standardmetabolism. Tvåårig smolt 20 cm eller större tål svält bättre och uppvisar god tillväxt från slutet av juli när strömmingsyngel blir tillgängliga i havet. De kan även välja ettårig strömming som byten under hösten vilket ytterligare förstärker födoresursen. Den mest kritiska perioden för predation av laxsmolt föreslås vara utsättningstillfället och under vandring mot havet. Uppgifter från olika studier visar att dödlighet till följd av predation kan ligga mellan 20–50 % av de utsatta fiskarna. Ett stort antal studier har visat att fåglar som skarv, måsfåglar och skrake kan utgöra en påtaglig risk för predation vid utsättning av odlad fisk. Alla dessa arter föredrar bytesfiskar mindre än 20 cm vilket därmed kan bidra till den observerade storleksberoende havsöverlevnaden. Även fiskar som gädda kan utgöra en påtaglig risk för predation men den är inte lika tydligt storleksberoende. Sälars roll som predator på post-smolt under första halvåret i havet är inte uppenbar utan de utgör troligen främst ett problem för adult lax i kustnära områden. Odlad lax saknar erfarenhet av olika typer av naturliga bytesdjur och predatorer. Det tar sannolikt en relativt lång tid i havet innan de når ett stadium av effektivt födointag och vet hur predatorer ska undvikas, vilket påverkar tillväxt och överlevnad under det första halvåret i havet. Sammanfattningsvis är kunskapen om post-smoltens liv i havet till stora delar okänt och mer studier behöves för att med större säkerhet kunna klargöra kunskapsluckor rörande födoval och predationsrisk i olika miljöer.
Nyckelord
lax; kompensationsodling; smolt; post-smolt; Bottenviken; Bottenhavet; tillväxt; bytesdjur; havsöverlevnad
Publicerad i
Rapport (Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för vilt, fisk och miljö)
2025, nummer: 2025:1
Utgivare: Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet
SLU författare
UKÄ forskningsämne
Vilt- och fiskeförvaltning
Permanent länk till denna sida (URI)
https://res.slu.se/id/publ/141991