Carlsson, Gunnar
- Department of Animal Biosciences, Swedish University of Agricultural Sciences
Stockholms stad gav 2025 SLU i uppdrag att undersöka om kemiska föroreningar i dagvattendammar kan påverka utvecklingen hos vanlig groda (Rana temporaria) och större dammsnäcka (Lymnaea stagnalis). Studien genomfördes i två delar: en grodstudie där embryo- och yngelutveckling följdes från ägg fram till slutfasen av metamorfosen, och en snäckstudie där embryoutvecklingen följdes fram till kläckning. Vatten, sediment och växtmaterial samlades in från dagvattendammar med varierande bedömd föroreningsbelastning, och resultaten kopplades till kemiska analyser av metaller, näringsämnen och organiska ämnen i både vatten och sediment.I grodstudien utvecklades majoriteten av ynglen som växt upp i vatten och bottenmaterial från de olika dammarna normalt. Varken överlevnaden, förekomsten av missbildningar eller tiden till metamorfos skilde sig signifikant från referenslokalen på ett sätt som indikerade negativ påverkan. Små skillnader i tillväxt mellan dammarna noterades, bland annat att yngel från Mörtviksdammen var något mindre än de från Bergslagsdammen, men skillnaderna bedömdes inte som biologiskt problematiska och saknade tydlig koppling till specifika kemiska ämnen. Analys av genuttryck visade däremot ett signifikant högre uttryck av biomarkören Cyp1a i yngel som exponerats för vatten och bottenmaterial från Flatendammen jämfört med referenslokalen. Detta är förenligt med exponering för polyaromatiska kolväten (PAH) eller liknande organiska föroreningar. Flatendammen hade också de högsta halterna av PAH och oljeföroreningar i sedimentet. Inga förändringar sågs i uttrycket av det metallbindande proteinet metallotionein, vilket tyder på att metallbelastningen i dessa dammar inte varit tillräckligt hög för att utlösa ett biologiskt svar hos ynglen som avviker från det i referensdammen.Snäckstudien visade på samma sätt att embryoutvecklingen fungerade normalt i samtliga dagvattendammar. Varken mortalitet, missbildningar, kläckningsgrad, embryonas storlek eller hjärtfrekvens uppvisade någon tydlig påverkan. Resultaten indikerar att de kemiska nivåer som uppmättes i vattnen inte orsakar dödliga eller subletala effekter hos embryon av denna art under de givna exponeringsförhållandena.De kemiska analyserna visade att flera metaller förekom i nivåer över riktvärden i både grod- och snäckstudien, framför allt koppar, zink och i vissa fall arsenik och nickel. I sediment från Flatendammen uppmättes dessutom halter av flera metaller som överskred riktvärden för förorenad mark. Trots detta sågs inga direkta effekter på överlevnad eller utvecklingsmått hos djuren i denna studie. Kloridhalterna låg på måttliga nivåer som är lägre än vad som normalt anses påverka groddjur negativt. Näringsämnena låg generellt på nivåer som inte bedöms problematiska för vare sig grodor eller snäckor.Sammantaget visar resultaten att överlevnaden eller den normala utvecklingen hos grodyngel eller snäckembryon inte påtagligt påverkades av vatten och/eller bottenmaterial från de undersökta dagvattendammarna. Däremot indikerar det förhöjda Cyp1a-uttrycket i yngel exponerade för Flatendammens vatten och bottenmaterial att det kan finnas organiska föroreningar som kan ge upphov till biologiska reaktioner innan mer tydliga effekter på överlevnad eller tillväxt uppkommer. Detta bör betraktas som en tidig varningssignal. Studien visar således att dagvattendammarna i Stockholm kan fungera som reproduktionsmiljöer för både vanlig groda och dammsnäckor ur föroreningssynpunkt, men att kontroll av både vatten och sediment bör ske för att säkerställa detta fortsättningsvis. Det är lämpligt att praktisera försiktighetsprincipen vad gäller att exponera groddjur för dammar med höga föroreningshalter i sedimenten för att inte riskera negativ påverkan.
vanlig groda; större dammsnäcka; dagvatten; föroreningar
Rapporter från Husdjurens biovetenskaper
2026, number: 2026:1
Publisher: Institutionen för husdjurens biovetenskaper, Sveriges lantbruksuniversitet
Non-toxic environment
Other Natural Sciences
https://res.slu.se/id/publ/146331